Sebastian,en rapport från dårhuset.

Vänner,vänner och mina vänner. Betyder ALLT för mig!  Mitt nya liv är så nytt och bra så jag vill inte ens tänka tanken på att tänka tillbaka. Skiten känns inte lika mycket längre och det är tack vare att jag slipper er i mitt tidigare liv. Ni gav mig inte ett skit och jag gav väl inte för mycket heller. Gulla på ni mer era tragiska familjesituationer och ångestfyllda dagar! Jag skrattar,men inte åt er. Åt er ler jag och det är inget leende av glädje direkt!
Man förstår verkligen vilka som är ens vänner och inte. Mina vänner finns alltid och jag finns alltid där. Det är så jävla värt att poängtera. Och till er alla i den andra staden så verkar följande vara förbjudet/dumt : Att uttrycka sig hur man vill, vara sig själv,återigen stå för saker och se ner på människor utan att känna skam. Jag har aldrig känt skam över vad jag sagt/tyckt och tänkt. Tycker många är tragiska och riktigt jävla tråkiga. Så jävla tråkiga så att jag hellre ser över att ta mitt liv än att tillbringa några timmar mer er !!

Så glöm mig nu! För er har jag glömt redan. ERA TRAGISKA JÄVLAR :)