Sebastian,en rapport från dårhuset.

Jag känner tomhet. Vart är hon!? Ska jag inte vara med henne? Ska vi inte simma ut i mälaren och känna glädje? Ska vi inte hålla varann i hand under Mamma Mia? Ska vi inte vakna upp om nätterna och hålla om varandra? Ska vi inte le åt varann? Ska vi inte skåla våra glas ? Ska vi inte se framåt och längta?
Det här trodde jag inte riktigt på men det fanns där. Som jag väntat,som jag längtat! Visste det.. Fan jag visste det! Det där jävla ödet är bland det finaste man kan ha.
Nog om det! Nu ska jag ner och bada i mälaren. Men helt själv! Kanske,kanske är mina äldre damer där nere så vi kan prata om hur fint vi bor. Jag hoppas!