Sebastian,en rapport från dårhuset.

Tradition som jag klarar mig utan. Min "nära" verkar inte klara sig utan den iallfall. År på år är det nej tack,tack ändå!
Slutar med en besvikelse och denna tomhet. Vad jag skulle önska mig och glädjas åt är om jag fick reda på vem jag är. Ett paket där livet ligger framför mig! Slippa känna ångest varje dag men samtidigt känna sig älskas. Det gör det svårt som fan..
Mycket gör mig starkare och säker. Men det är också "saker" som inte bör få mig tillfredsstäld. Eller!?!? Kanske det är mitt liv. Kanske är jag ..Isåfall bör jag sluta att leta efter mig själv och köra vidare på det jag mår bra av nu..
Mycket skulle också få mig på andra tankar. Jag har fått fram de tankarna förr och vet vad som krävs för att de ska komma fram. Fast det är inte så lätt som det låter. Det är en process som kräver mer ...Inte bara av mig!!
Den här traditioen gör mig både glad,besviken,ledsen och hoppfull. Oftast mer negativt..Men tur att andra saker väger upp till det positiva..Om jag nu tänker längre fram...
Kanske är jag mest förbannad på mig själv....